Morfars syster Saida
Jag lade in en massa folk igår dels genom Blekinges Båtsmansregister, dels genom att kika i kyrkoböckerna, det var skitenkelt, alla mammas släktingar verkar har hållt sig runt Blekinge hela tiden. Jag kom ju ända ner till 1600-talet genom båtsmansregistret, wow, mycket båtsmän var det... Jag har uppdaterat My Heritage och min fula lilla hemsida som är mer lättöverskådlig kanske.
Jag måste bara berätta en sak, igår när jag kollade upp min morfars syskon fick jag syn på namnet Saida, vilket fick mig att tänka på ett minne från när jag var i tidiga tonåren. Min morfars syster Saida bodde i Göteborg och mamma och Saida hördes av nån gång då och då.
En gång ringde det hem till oss och jag svarade, det var en väldigt skrovlig liten röst som sa: - Ja, hallå!, har jag kommit till familjen Salomonsson??? Eftersom rösten var väldigt skröplig, och darrig, så lät det som att någon skojade med mig, och jag trodde att det var nån kompis som spelade mig ett spratt. Jag svarade då med precis samma tunna skrovliga röst: -Jaaa hallå ja!, du har kommit till Salomonssons!!!
- Åhh, va bra sa rösten, det är faster Saida här...
Shit. Nu blev det pinsamt. Jag fick slätat över det hela med att återgå till min vanliga röst och låtsas som ingenting hade hänt, mammas faster fick pratat med mamma och incidenten föll i glömska.
Några år efteråt när morfars syster dog, ärvde jag en servis av henne. Hon var jättenoga med att just jag skulle ha denna servisen. Det var Rosenthal-tallrikar med guldkant. Det var bara 6 st av varje del så jag bestämde mig för att så småningom börja använda servisen till vardags. Jag har den kvar än idag, och när jag tittar på den ibland så känner jag mig så fånig - jag hånade henne för hennes darriga gamla röst (inte med mening då förstås) och hon var så snäll och gav mig en servis ändå...